Varför ser man aldrig duvungar?

Varför ser man aldrig duvungar?

Svar

Det här är en fråga som intresserat många. Markus Kajo, känd för sina lite underfundiga kåserier, påstår ungefär så här: ”Visste ni att puluna föds fullvuxna? Sådär ungefär stora som köttpiroger? Eller har ni kantänka nånsin sett duvungar sitta på gatstenarnas kanter och gungat med fötterna...” Kajo, Markus: Kettusen kootut, WSOY, 1998.

Frågan har också tidigare ställts i iGS. (13.6.2001). Då besvarades frågan ungefär så här: Bra fråga. Duvungar är verkligen rätt stora redan när de kläcks. Och när de lämnar boet påminner de redan om vuxna duvor. Så berättades de på Helsingfors stads byggnadsverk.
Vi har nu också tagit kontakt med Naturhistoriska museet http://www.fmnh.helsinki.fi/ där man svarade såhär: Våra stadsduvor häckar många gånger per år och de bygger sina bon högt uppe i olika ”kolor”. T.ex. finns det en pulu som häckar bland Gamla studenhusets pelare och boet är helt synligt! Ändå är det typiskt för duvor att de är mycket skygga när de häckar, och att man därför sällan ser duvbon.

Nuförtiden ser man också både ringduva och skogsduva i städernas parker.

Stadsduvans, puluns stamform, heter klippduva. Den vilda klippduvan häckar på hålor och hyllor i klippor, medan stadsduvan får lov att klara sig under broar, på vindar och balkonger. Typiskt för arten är att de gör många kullar per år, ofta 4 kullar. Ungarna blir självständiga först efter 30-35 dygn, vilket gör att de är stora när de lämnar boet. Källa: Lundevall, Carl-Fredrik: Våra fåglar – Sveriges fåglar i färg. AWE/GEBERS, 1979.

Kommentarer (0)

Ditt svar